Mamma,jag kämpar på ! Så brukar min 4-åriga son säga till mig....jag hoppas att han kommer ha den inställningen med sig i livet.För ibland är livet kämpigt,tufft och fullt av motgångar.Det sista året har det varit så för mig och ibland har jag bara velat ge upp......men jag har samtidigt haft en röst i mitt huvud som har sagt.....det KOMMER bli bättre,Therese! Och jag har tagit mig upp igen....och kämpat på.Och nu har det gett resultat  . Imorgon börjar jag jobba heltid igen och det ska bli så skoj! Jag ska få mina tänder fixade och Socialstyrelsen har gett besked att dom ska betala ALLTIHOP åt mig! Det känns som om jag vunnit pengar för jag har aldrig kunnat betala dom 38 000 kronorna själv.När det är färdigt kommer jag blända av det största leendet jag kan till varje människa jag möter ! Underbar känsla!Jag är så tacksam och glad för allt detta!Och jag tackar mig själv och klappar mig själv på axeln just för att jag har kämpat på.För plötsligt så vänder det!

Här kommer en bild på en del av min nya arbetsplats Strandbygget i Bergkvara   

Äntligen så vänder det! Och jag känner att allt kommer ordna sig.....jag kommer kunna försörja min son igen.Jag har nämligen fått ett arbete och ska börja jobba igen och framtiden ser ljus ut.Nu slipper vi leva på bidrag och slippa oroa mig för att pengarna ska räcka månadet ut.Slippa vända på vartenda öre och snåla och känna mig mindervärdig för att vi alltid har dåligt med pengar.Jag ser framemot att gå iväg och jobba på morgnarna och sen komma hem och känna mig så där slut och trött i både kropp och huvudet som man gör när man jobbat bra och hårt.Det roligaste av allt är att Mattias är överlycklig över att jag fått ett jobb och han då får vara på dagis HELA dagarna  .Allt kommer ordna sig ocg den jobbiga perioden är över......nu har det slutat regna och solen skiner     

Den dagen som jag fyllde 40 år så insåg jag att jag aldrig skulle bli mamma.Jag bestämde mig för att släppa tankarna på barn och hitta en annan mening med livet.Det jag inte visste var att jag då var gravid.

Känslorna som kom över mig när jag senare gjorde ett graviditetstest och det stod GRAVID på den är obeskrivliga......sådan lycka!Det tog lång tid innan jag vågade tro att det verkligen stämde och inte förrän första ultraljudet då jag såg det där lilla livet på skärmen så insåg jag att jag verkligen skulle bli mamma.

Den 3 mars år 2003 föddes min son Mattias efter 36 jobbiga timmar.Jag har aldrig kännt sådan lycka och kärlek som jag kände när min son lades på min mage!Han var så fin och perfekt och alldeles underbar!!Det här är nu 4 år sedan och jag bara ÄLSKAR att vara mamma.Jag fick vänta in i det sista på min son men då jag tidigare har levt ett destruktivt och turbulent liv så är jag glad över att min son väntade på mig.Han väntade på att jag skulle ordna upp mitt liv och bli stark nog att ta hand om honom.Därför så är jag övertygad om att det som händer i livet har en mening....det fanns en mening med att jag var 41 år då Mattias valde att komma....för nu var jag redo för honom.